Rasens historia, bakgrund och utveckling
Rasen vostotjnoevropejskaja ovtjarkas (VEO) avelsarbete påbörjades 1936 på kenneln Röda Stjärnan utanför Moskva. Den skapades sedan på 1940-talet i Sovjetunionen. Avelsmålet var att få fram hundar som var bäst lämpade som tjänstehundar för militären, gränsbevakningen, polisen och dylikt samt klarade olika klimatförhållanden. Mellan 1924 och 1936 importerades ett litet antal från olika linjer tyska schäferhundar av varierande typ från Tyskland till Sovjetunionen. Ministärer och byråer med intresse för denna ras hade som mål att via dessa importer skapa en ny vallhunds-ras mer anpassad till landets varierande natur och klimat. För att uppnå detta korsades inhemska hundar av okänt ursprung men med önskad fenotyp in. Den första standarden för rasen utvecklades och godkändes i Sovjetunionen 1955. Den ryska kennelklubben godkände rasstandarden år 2002.
Linjerna har över tid förändrats för att inte rasen skulle utvecklas åt olika håll. Den sovjetiska DOSAAF antog en rasstandard i slutet av trettiotalet.
Fokus i avelsarbetet har varit användning i militära sammanhang. Under åren har Vostotjnoevropejskaja ovtjarka fått nya användningsområden så som ledarhund, polishund, räddningshund och familjehund.
Rasen internationellt
Fram till 1960-talet registrerades alla hundar som militärhundar och dessa hundar skulle infinna sig vid krig. De tillhörde krigsmakten. Kravet på hundarna i Ryssland har varit att en Vostotjnoevropejskaja ovtjarka ska klara av att ta lydnads-, vakt- och skyddsexamen samt ha röntgade höfter med resultat A, B eller C. Riktlinjerna vid parning var att tikar kunde paras efter tredje löpet alltså vid två-tre årsålder och efter avlagt examensprov.
Mentalitet/ hälsa internationellt
Internationellt ingår skott/spår/inlärningsförmåga som ett kriterium i avelsarbetet.
Vid avel är följande standardkrav; lydnadsprov, skyddsprov, utställningsgradering och hanar ska ha båda testiklarna.
Ett hälsoprogram har påbörjats i Ryssland 2016. Hundar födda efter 2016 måste ha certifikat inom valfri bruksgren IPO R, IPO MR, IPO 1–3, IPO FH, IPO ZTP, OKD, ZKS eller 3KC dessutom behöver de ha röntgade A, B eller C höfter och 0,1 eller 2 på röntgade armbågar.
Etablering av rasen i Sverige
Rasen kom till Sverige år 2013. Efter att Svenska kennelklubben godkände rasen 2017 mönstrades 13 individer in till SKK den 2 juni 2018. I september 2018 föddes den första SKK registrerade kullen med valpar med 11 individer. Den genomsnittliga kullstorleken är sju-åtta valpar. Vid avel ska rasstandarden följas om möjligt och hänsyn tas till hundens mentala hälsa.
Hundar med fysiska defekter och osäkert, räddhågset, skotträdda eller aggressivt beteende ska inte ingå i avelsarbete.
Rasen är erkänd av den Nordiska Kennelunionen (NKU) men inte av den internationella (FCI).
Rasen kommer ursprungligen från Ryssland (f.d. Sovjetunionen) och har under åren spridits över världen. Idag är Vostotjnoevropejskaja Ovtjarka erkänd i följande länder utav respektive lands FCI klubb: Azerbajdzjan, Belgien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Danmark, Estland, Finland, Kirgizistan, Kosovo, Kroatien, Lettland, Litauen, Moldavien, Montenegro, Nord Makedonien, Norge, Nederländerna, Polen, Rumänien, Ryssland, Sverige, Schweiz, Serbien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ukraina, Ungern, Vitryssland och Cypern. (2019.08.01)
Rasen vostotjnoevropejskaja ovtjarkas (VEO) avelsarbete påbörjades 1936 på kenneln Röda Stjärnan utanför Moskva. Den skapades sedan på 1940-talet i Sovjetunionen. Avelsmålet var att få fram hundar som var bäst lämpade som tjänstehundar för militären, gränsbevakningen, polisen och dylikt samt klarade olika klimatförhållanden. Mellan 1924 och 1936 importerades ett litet antal från olika linjer tyska schäferhundar av varierande typ från Tyskland till Sovjetunionen. Ministärer och byråer med intresse för denna ras hade som mål att via dessa importer skapa en ny vallhunds-ras mer anpassad till landets varierande natur och klimat. För att uppnå detta korsades inhemska hundar av okänt ursprung men med önskad fenotyp in. Den första standarden för rasen utvecklades och godkändes i Sovjetunionen 1955. Den ryska kennelklubben godkände rasstandarden år 2002.
Linjerna har över tid förändrats för att inte rasen skulle utvecklas åt olika håll. Den sovjetiska DOSAAF antog en rasstandard i slutet av trettiotalet.
Fokus i avelsarbetet har varit användning i militära sammanhang. Under åren har Vostotjnoevropejskaja ovtjarka fått nya användningsområden så som ledarhund, polishund, räddningshund och familjehund.
Rasen internationellt
Fram till 1960-talet registrerades alla hundar som militärhundar och dessa hundar skulle infinna sig vid krig. De tillhörde krigsmakten. Kravet på hundarna i Ryssland har varit att en Vostotjnoevropejskaja ovtjarka ska klara av att ta lydnads-, vakt- och skyddsexamen samt ha röntgade höfter med resultat A, B eller C. Riktlinjerna vid parning var att tikar kunde paras efter tredje löpet alltså vid två-tre årsålder och efter avlagt examensprov.
Mentalitet/ hälsa internationellt
Internationellt ingår skott/spår/inlärningsförmåga som ett kriterium i avelsarbetet.
Vid avel är följande standardkrav; lydnadsprov, skyddsprov, utställningsgradering och hanar ska ha båda testiklarna.
Ett hälsoprogram har påbörjats i Ryssland 2016. Hundar födda efter 2016 måste ha certifikat inom valfri bruksgren IPO R, IPO MR, IPO 1–3, IPO FH, IPO ZTP, OKD, ZKS eller 3KC dessutom behöver de ha röntgade A, B eller C höfter och 0,1 eller 2 på röntgade armbågar.
Etablering av rasen i Sverige
Rasen kom till Sverige år 2013. Efter att Svenska kennelklubben godkände rasen 2017 mönstrades 13 individer in till SKK den 2 juni 2018. I september 2018 föddes den första SKK registrerade kullen med valpar med 11 individer. Den genomsnittliga kullstorleken är sju-åtta valpar. Vid avel ska rasstandarden följas om möjligt och hänsyn tas till hundens mentala hälsa.
Hundar med fysiska defekter och osäkert, räddhågset, skotträdda eller aggressivt beteende ska inte ingå i avelsarbete.
Rasen är erkänd av den Nordiska Kennelunionen (NKU) men inte av den internationella (FCI).
Rasen kommer ursprungligen från Ryssland (f.d. Sovjetunionen) och har under åren spridits över världen. Idag är Vostotjnoevropejskaja Ovtjarka erkänd i följande länder utav respektive lands FCI klubb: Azerbajdzjan, Belgien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Danmark, Estland, Finland, Kirgizistan, Kosovo, Kroatien, Lettland, Litauen, Moldavien, Montenegro, Nord Makedonien, Norge, Nederländerna, Polen, Rumänien, Ryssland, Sverige, Schweiz, Serbien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ukraina, Ungern, Vitryssland och Cypern. (2019.08.01)